Sara Leppänen

Jag känner mig som det ibland. Jag får vissa konstiga kommentarer och blickar. 

 

När jag berättar för folk att jag har börjat jobba fast William bara är 8 månader (snart) så kan jag få lite konstiga blickar.
Typ "Jasså?",  "va? redan?",  "han är inte så gammal än?".
Men han har en pappa också, och pappan i detta hushåll VILL vara hemma med honom tills förskolan börjar.  

Nu lät det som att jag inte vill vara hemma, men så är absolut inte fallet. Jag vill mer än gärna vara hemma, men det är många aspekter som spelar in.

Förstå mig rätt nu, jag älskar att vara hemma med sonen men jag blev också lite uttråkad...
Promenader, netflix, tupplurer, städa osv. Ja det man hann med emellan varven. 
Eftersom jag inte är inte ifrån Karlskoga, så har jag inga bekanta heller att besöka. Mina släktingar och vissa vänner bor kvar i Hällefors, så visst åkte jag dit lite då och då. Och vännerna som jag har här, dom jobbade ju 😜

Sen är det skönt att få träffa folk igen, fast det bara är arbetskollegorna. Men det är inte så bara inte, dom är så himla härliga! 
 Så ja, det är så himla mysigt att vara hemma, men så är det "dyrt" att vara föräldraledig... Allt hänger såklart vad man har för levnadsvanor. Men jag tyckte att det blev knapert varje månad! 😱  

 

 

Mattias blev jätteglad när jag frågade om han ville vara föräldraledig med William. Och idag ska allting vara jämställt, sååååå varför inte? Så efter påsk är det Mattias som har tagit över föräldraledigheten på heltid. Och det kommer han klara med bravur!! 💖